Allmänt Ingvar Holm       CV:  INGVAR HOLM, är bosatt på Vik, Österlen, författare, dramaturg, teaterrecensent, forskare samt professor i drama och teater, senast vid Lunds universitet tidigare i Tyskland och Danmark. Han är författare till en lång rad verk som har blivit klassiker, bl.a. "Industrialismens scen", "Politik om teater", "Ola Hansson", "Såsom i en spegel – diktare som målar", "Drama på scen" och det kulturhistoriska seglaräventyret "Segla med Stormen". Tidig forskning kring Harry Martinson i boken "Myter – målningar – motiv" med uppföljning i "Harry Martinson i målarnas mitt – med penna, pensel palett", 2004. Senaste bok är "De olydigas litteraturhistoria – och andra essäer" vari Martinson har fått sin egen essä! Se vidare "Vem är det, 2007"

Ingvars nya bok handlar om konstarter i samspel   "FRÖKEN KARINS VÄRLDSHISTORIA - ORD möter TON möter BILD". I den lekfullt formulerade titeln  (Carlssons bokförlag,Stockholm, 2009)

foto Karin Sverenius Holm

       Medlem i Österlenakademien stol nr 9                      

• Fullständigt namn: Hans Ingvar Holm, Professor emeritus
• Född 1923 på Viks fiskeläge, (den gången känt som) en del av Rörums församling, (numera säger man) del av Simrishamns kommun.

• Bor på Vik i den gård där förut släktens gamla sjökaptener och skeppare fanns.
• Fadern blev präst. Familjen, som omfattade 5 barn av vilka Ingvar var äldst, hade under faderns framgångsrika men sent påbörjade karriär sett en rad kyrksocknar och många flyttlass i Lunds stift (=Skåne och Blekinge).
• Nu vill jag tala själv - säger Ingvar - för min barndom och ungdom var visserligen (som för många) en längtan till nästa station men i mitt fall var den oftare en längtan tillbaka. Det lagrades en saknad genom min barndom. Uppriktigt sagt gäller detta inte bara mina tidigaste år. Faktiskt gällde det ända fram till studentexamen - våra dagar var ett zigenarliv i Lunds stift och även om detta kan låta överdådigt härligt, så var äventyret fullt av sprickor. När jag såg tillbaka vid tiden för studentexamen i Ystad fanns det fyra delar av jordytan som jag hade kallat "min hembygd", fem fotbollslag fanns som var "mina", sex skolor hade jag gått i ett år eller flera och sju hus - ibland magnifika som herrgårdar - hade varit "mitt hem". Karriären stod för många små katastrofer: Uppbrott från vännerna, nya kyrksocknar, nya slagsmål för en plats i nya fotbollslag. I brev från det som förut var "hemma" talades om kamrater som blev kvar, om vunna matcher och tidiga självmord. Men från mig hade de ju redan dött: "Förbannade befordran. Skiter i hans befordran."
• Ur detta kan utläsas ett stycke bitterhet (även om årtiondenas uppbrott kanske innehöll lika mycket glädje!). Jag fick uppleva en växtplats för livets tempo, kvalitet, humör, segrar och eventuella reträtter.
• Under kriget kom studentexamen och år på militärdepåer och vid gränser. Därefter följde stora utandningen, möten med ett Europa som hade varit stängt för den generation som inte hade haft biljett före 1939, när kriget bröt ut. Tidigt under 1945 tog vi oss - jag och min målarkompis på Lunds Katedralskola Pontus Hultén - på olovliga vägar till Paris (olovliga var vägarna för att Sverige inte gav visum. UD hade fått för sig att tyska varulvar sköt med maskingevär på taken vid Champs Élysées.) Vi hörde inga skott fast vi blev kvar länge. Vi hade älskat att måla och diskutera konst men förut befunnit oss i ett tomrum. Nu blev den kultur som slöt sig kring oss en stor, befolkad sal. Under månaderna efter kriget blev Frankrike vårt.
• Men också andra resor fick betydelse. Och det var även tid till en snabb fil.kand. i konst- och litteraturvetenskap och till en licentiatexamen och en hel del författarskap i tidskrifter och tidningar - allt innan 1940-talet var slut.
• 1952 hörde DN sig för om jag ville recensera teater i tidningen. Det ville jag och fortsatte till 1970.

• 1957 disputerade jag och blev docent i litteraturvetenskap. Hela arbetet med avhandlingsämnet - Ola Hansson, en studie i åttitalsromantik - hade varit glädjefyllt. Det handlade om en stor lyriker som dessutom (bland skönlitterära författare) var landets utan jämförelse bäste essäist. Men därtill kom hos honom ett känslomässigt och intellektuellt dilemma, som hörde tiden till. I hans fall fick det intressanta komplikationer. Redan i början av sitt författarskap bröt han upp och lämnade ett - som han tyckte - trist, snålt och förstockat sekelsluts-Sverige. Han kände sig "landsförvisad", utstött och rotlös och började som teoretiker och novellist komma till rätta med både den andliga torftigheten i sitt land och med hemkänslans och hemlöshetens gåta.

Det var inspirerande att möta denne diktares kreativitet, svårmod, ilska och slutliga undergång i sekelslutsskymningen och de årtionden som följde.

• Det var alltså med glädje som jag ägnade mig åt kartläggningen av Ola Hansson och hans tid. Men det som alltså blev mitt avhandlingsämne var faktiskt inte det som jag från början hade tänkt skriva om. Min avsikt var att disputera på ett problem i fransk modernism under slutet av 1800-talet. Men när jag kom till Paris för att initiera arbetet hade vaktmästarna på Bibliotheque Nationale just gått i strejk. Det var i början av januari 1950. Strejken blev långvarig. Under hela denna tid var biblioteket stängt. Paris var kallt (också chaufförerna som transporterade olja och kol hade gått i strejk) och dyrt var det. En månad väntade jag på att få sätta mig bland dokument och böcker på Bibliotheque Nationale. Sedan var mitt tålamod slut. Jag ville inte återvända mot norr - jag for åt söder och hamnade bland författare och målare i Algeriets ökenterritorium och i staden Alger.

Det var ännu fyra år till inbördeskriget men revolten fanns redan i luften. Tre månader stannade jag. Om kulturliv i revolutionsmiljö berättade jag i radio och tidskrifter när jag kom hem. Allt finns nu samlat i essäsamlingen "De olydigas litteraturhistoria". (Titeln på det avsnitt som jag nyss nämnde är "Vad nytt från Afrika".)

• Här tar Lennart över: Efter doktorsavhandling och disputation kom en tid av forskning och ivrigt författarskap. Därom kan läsas här och där på hemsidan, se Böcker.
• Också privatliv fanns. 1954 gifte Ingvar sig med Gunnel och fick under årtiondet barnen Ylva och Mats.
• Promoverades 1958.
• Teaterrecensent på Dagens Nyheter.
• 1960 blev han dramaturg på Dramaten och stannade till 1965.
• 1965 skapade han disciplinen Drama-teater-film vid universitetet i Lund. se teater.
• 1970 tilldelades disciplinen en egen professur. Dess förste innehavare blev Ingvar. Han var kvar tills han blev pensionerad nyårsnatten mellan 1980- & 90-tal.
• Drama-teater-film blev en populär disciplin. Vid ett par tillfällen i slutet av 1960- och början 1970-talet var studentantalet större än i hela den övriga Litteraturvetenskapliga institution dit Drama-teater-film ur tekniskt/administrativ synpunkt hörde. Utöver de studenter som utgick därifrån (som doktorer och professorer) blev hela landets teater vitaliserad genom de många regissörer, teaterchefer, skådespelare, teaterjournalister och lärare som inlett sin bana där.

         Stora delar av den svenska gruppteatern under1960-, 70-         80 -talen startade på Helgonabacken i Lund.

• 1999 träffade han konstnär Karin Sverenius. De gifte sig 2005.
• .

Vad som är att nämna av övrig seriös verksamhet framgår vid hantering av startsidans symboler - "Böcker", "Teater", "Konst" och annat.

Utöver detta finns att nämna verksamhet i litterära sällskap (längst som ordförande i Harry Martinsonsällskapet 1984-1994) och i litterära och andra konstnärliga juryarbeten: I Thaliajuryn för pris till årets bästa teaterprestation i Sydsverige och i Piratenjuryn för pris till bäste författare "i Piratens anda". Även "Stora Harry-Martinson-priset" delades ut till förtjänt författare  under hans tid som ordförande.                                                   Varit ordförande i Elsa Gravesällskapet.

• "Allkonstakademien" var namnet på en intensiv verksamhet på Kulturhuset Ljungsjögården på Österlen somrarna 1997 och 1999. Ingvar Holm var den som tog initiativet till de veckolånga evenemangen och ledde aktiviteten de båda åren under medverkan av Hans Pålsson, Jacques Werup, Staffan Valdemar Holm och Gerhard Nordström. Redan dessa namn antyder att dagarnas engagemang gällde samverkan mellan fem konstarter och likheter/olikheter i deras karaktär, medel, uttryck och effekt. Ett femtiotal deltagare fick plats i varje allkonstakademi. Bifallsropen från press och deltagare var hörbara. Temat kommer att aktualiseras i Ingvars kommande bok med temat: "Ord möter Bild möter Ton"
• Radio o TV. Under hela tiden från 1940-talet till nu har han förekommit i radio och från 1960 som programledare eller medverkande i TV. Inte för att det är något att skryta med men 1982-83 sprängdes alla tidigare tittarsiffror för åhörare/åskådare i svenska etermedier av hans upplaga av Kvitt eller dubbelt/10.000-kronorsfrågan! Förbluffande många känner fortfarande igen både namn och utseende på den som då var programledare (detta kan iakttagas i snabbköp både i Stockholm och Gränna) - alltihop för det sedan 25 år döda TV-programmets skull!
•  Jubeldoktor 2008
• Österlenakademien. Ingvar Holm medlem med stol nr 9. Har sitt  säte i Skåne Tranås. De flesta är professorer och samlas kring ämnet "Livskvalitet på Österlen". (För tillfället är 17 medlemmar invalda, varav Karin innehar stol nr 17).Just nu är akademien aktuell med en bok i essäform som heter "Livet öster om leden - Tankar om att steka ål, äta socker och bygga hus men också om supen, bakterien, hälsan & döden”.

För fylligare information se utdrag ur boken "Vem är det".